'Management & Ledarskap' Artikelserie av Bengt Karlöf del 2 av 3

"Språkbruket inom management präglas av en semantisk luddighet som ger upphov till omfattande spill av tid och energi".

Under det senaste året har det uppstått en diskussion om begreppen ”ledarskap” och ”management” samt dessas innebörd. Språkbruket inom management är minst sagt semantiskt oklart (semantik = betydelselära). Fack­språkets naturliga roll är att förenkla, förkorta och underlätta kommunikation. Inom exempelvis områdena medicin och teknik fyller fackspråket denna roll på ett precist sätt. Säger man artros eller gastrit förstår den utövande läkaren exakt vad som menas.

Om man inom teknik säger brinellhårdhet eller viskositet är förståelsen från tekniker hög och exakt. Inom juridiken finns även ett vedertaget fackspråk. Regressrätt eller hembudskyldighet är exempel på juridikens klargörande fackspråk.
Detsamma gäller inte språkbruket inom management. Det präglas istället av en semantisk luddighet som ger upphov till omfattande spill av tid och energi. Begrepp som processmodellering, vertikal integration eller affärsidé har till stora delar olika innebörder för uttalare och åhörare. Ofta spelar detta ingen roll och man tänker inte på energiförlusterna som beror på oklarheter i semantik. Att ta upp diskussionen om klarhet i betydelse kan förefalla akademiskt i ordets sämre bemärkelse – som en övning i semantik som inte har något syfte annat än att framhäva debattörens överlägsna insikt i ämnet.

Ett exempel ur verkligheten

 

Vad gäller rubrikens begrepp finns emellertid anledning till såväl eftertanke som reflektion.
Den kände managementforskaren och professorn Henry Mintzberg skrev nyligen att världen har ägnat sig alldeles för mycket åt enbart ledarskap under senare decennier och försummat handfast management. Våra egna observationer visar att flertalet personer associerar begreppet ledarskap till personalledningsförmåga – dvs. förmågan att entusiasmera och motivera människor samt att få med sig organisationen. Däremot lägger endast en minoritet in verksamhetens framgång i definitionen av ledarskap.
Låt oss ta ett exempel ur verkligheten.
Jag har otaliga gånger ställt frågan till auditorier: ”Tycker ni att Adolf Hitler var en bra ledare?” Frågan har beledsagats av medskicket att det inte finns något rätt eller fel svar. Frågeställningen har alltid lett till intressanta diskussioner om Adolf Hitlers bristande etik och metoder, men den helt dominerande reaktionen är att han anses vara en bra ledare – med ett antal reservationer av olika slag. Uppskattningsvis svarar 75–80 % spontant ja på frågan.
Lärdomen är att Adolf Hitler hade en vision av det tusenåriga riket som emellertid varade i 12 år – från 1933 till 1945. Måluppfyllelsen var sålunda minst sagt usel.
Människor reagerar på frågan med avseende på ledarskapets innebörd av engagemang, motivation och mobilisering, men inte på förmågan att styra verksamheten och på strategisk förmåga, dvs. att finna vägar att effektivt sträva och röra sig mot visionen. Exemplet kan förefalla något spetsigt. Det finns emellertid många andra likartade situationer alltifrån Genghis Kahn via Napoleon och Karl den VII till Saddam Hussein.

Vitalisera begreppet "management"

 

Den semantiska kökkenmöddingen ger möjlighet att försöka omdefiniera ledarskap till att även omfatta verksamhetsstyrning och måluppfyllelse. Detta känns emellertid som en ineffektiv väg att gå, då människor uppfattar begreppet på det sätt som angivits ovan.
Det är i så fall bättre att vitalisera begreppet management som uttryck för framgång i ledning, styrning och utveckling av en verksamhet. Därför är det väsentligt att rätt förstå begreppet management och dess innebörd.
Behovet av handfast management blir mer uppenbart i tider av mot- och nedgång än då indikatorerna pekar uppåt och framåt.
I en utmärkt artikel från Harvard Business Review skriven av Clayton M. Christensen och Michael E. Raynor var titeln på engelska ”Why Hard – Nosed Executives Should Care About Management Theory”. Denna titel hade olyckligtvis översatts med ”Därför borde hårdnackade chefer bry sig om ledarskapsteori”.
Ledarskapsbegreppet är viktigt, men har kommit att stå för ett ”svart hål” av oförklarliga faktorer som avgör en verksamhets framgång. Det motiverande och engagerande ledarskapet av människor är förvisso en viktig komponent för verksamheters framgång. Dock får man inte förglömma den enorma betydelsen av verksamhetsstyrning, strategi och affärsmannaskap.
Paretooptimalitet kan vara svårkommunicerad. Om man säger att b är väsentligt framstår det lätt som att a är oväsentligt.
Detta ska sålunda inte uppfattas som någon nedvärdering av ledarskap utan som en uppvärdering av de övriga komponenterna i management – nämligen styrning och strategi.

/Bengt Karlöf
 www.karlof.org