”Verkligt effektiva team” – Svaret är inte π, 3,14…

Då var det nytt år och nya möjligheter!

Agila metoder är alltid högaktuellt och här i bloggen utvecklar vi tankarna kring varför samtliga som arbetar med Agila team behöver ta till sig metoderna.  De svårigheter som många företag stöter på ett tag efter införandet av agila arbetsmetoder är tex. orsaken till att vi skapat kursen Ledarskap för team – att leda, coacha och motivera och steget därefter Management 3.0 - Agilt ledarskap. Här är lite tankar från en av Informators kursledare kring varför hela kedjan behöver tänka Agilt för att bli riktigt framgångsrika.

- Då anpassar vi oss snabbt till kundernas krav…

•  Lean, Agilt för att få organisationen ”på tå” och prestera det bästa möjliga… hela tiden... för kunden.
• Scrum, Kanban som ramverk för att skapa de ständiga cyklerna och viktiga avstämningarna.

- Japp, klart, då kör vi!... Eller?

Jag tror inte det hjälper hur mycket man än försöker att räkna på människors vilja och motivation att samarbeta mot ett gemensamt mål. Det är lite som att försöka kontrollera, dokumentera och katalogisera en myrstack på våren; Blinka eller tappa fokus en mikrosekund så tappar du greppet!

Många hoppas på att hårdare styrning och kontroll kan återta någon form av industrialisering och traditionella företag i ständig tillväxt… helst utan ”dyr” personal… Vad tror du?

Vi kanske slutligen är tvungna att lämna det alltför mekanistiska tänkandet?!

En bilmotor i genomskärning visar en mekanik och precision som utvecklats och beräknats i mer än 150 år. Det syns ingen olja på bilden, så då borde det vara i princip friktionsfritt och gå utmärkt att klara sig utan olja? Nej, oljan har förfinats och utvecklats till att vara optimalt anpassad för sammanhanget. På samma sätt som oljan behöver kommunikation vara av rätt ”viskositet” för att stödja den prestanda som krävs i dagens verksamheter och snabbt växlande marknader.

Tyvärr, det finns ingen färdig formel i Excel för samarbetsoptimering heller! ;-)

- Hoppa, nu! Bungysnöret håller!?

Vi människor är, sedan miljontals år och generationer tillbaka, inte så sofistikerade innerst inne och vi tycker inte om förändringar, egentligen, för det skapar otrygghet.

Så, vi får nog starta med att få alla inblandade att förstå, acceptera och gilla; Ja, varför inte t o m brinna för organisationens/teamets ”Raison d’être” (existensberättigande).

Vi behöver veta att bungyjumpsnöret är beräknat för att klara vår vikt, är av rätt längd och att alla delar håller och fungerar, innan vi kastar oss ut i det okända! Vi behöver ställa frågor, få betryggande svar och ge och ta tills vi har en gemensam bild av nästa steg (hopp).

Det går ganska bra för fritänkande, värderingsstyrda organisationer som Google, Apple etc. Det var nog många som fnös (fnyser?) åt sättet att organisera verksamheten… i början! (Vi skulle nog ha gjort som Forrest Gump och köpt ”Frukt”-aktier i ett tidigt skede!)

- Ja, jo, ok, men hur ska vi bli snabba, lättrörliga, självständiga team då?

Vi får släppa löpande bandet lite och återgå till att vara Homo Communicatio igen, för att ständigt kunna tolka varandra och omvärlden; skapa gemensamma, överenskomna strategier och därifrån göra rätt saker. Det kommer ta lite mer tid i början, men det är där de olika ramverken (Scrum, Kanban etc.) kan skapa förutsättningar och ”bäst-just-nu”-struktur.

För att kunna fungera i en snabbrörlig värld behöver vi, så fort som möjligt, våga ge och ta utan att ta det alltför personligt.

Alltså: Hitta styrkan, lära sig lyssna, förstå förutsättningarna, därefter prata om det, agera och slutligen kunna hantera de meningsskiljaktigheter som dyker upp när vi väl har öppnat för flera människors syn på verkligheten (vilket är ett sundhetstecken och friktion är en del av utvecklingen!)

När så många som möjligt är närvarande, fokuserade, utan energiläckage eller i defensivt försvarsläge… Då kommer den stora verkningsgraden.

Där har vi dock en fungerande ekvation:

(Vision+Riktning+Engagemang) x (Antalet närvarande hjärnor x 1.2 kg) x ”Synergifaktor”= Verkningsgrad (Nej, jag kan inte härleda den matematiskt!)

Japp, bara 10 avbetalningar kvar på Gymkortet! 

Allt som nämnts ovan kan riskera att bli som ett nyårslöfte; alla förstår och vet vad som är rätt och bra, men inget händer eller ambitionerna försvinner i mitten av februari.

Det här behöver upplevas, med alla inblandade i teamet, i en avgränsad miljö, så att alla kan övertyga sig själva om att det gör skillnad och att klimatet förändras till positiv, effektiv dynamik! 

                      …och det är där vi kommer in. Vi har sett att oljan glöms bort innan man öser iväg, ivrigt och resultatorienterat, och vad händer med motorn efter ett tag? ”- Skulle inte du fylla på oljan?”

Själv är bästa dräng? Nej, vi tror inte det, och vi har referenser på motsatsen!

Vi har stöttat t ex Ericsson Mobile Internet i övergången till att få alla med på, helhjärtat, att arbeta agilt med Scrum som ramverk, tydligt kommunicerande och snabba som konfliktlösare, först och främst inom teamen... och det smittar av sig…