Årets komponentarkitektur-idé värd 50 miljarder EUR

- årtiondets industriinvestering räknas hem inom 3 år.

Har ert företag eller organisation svårt att komma ur fläcken med arkitektur och komponenter eftersom ”de i ledningen” är ständigt upptagna med annat? En vanlig orsak är att ledningsgruppen har koll på vad investeringen i arkitektur kostar men sällan på vad den inbringar – där ligger äldre branscher som fordonsindustrin ofta före IT (tänk Scania eller Volvo Lastvagnar).

Enligt forskare vid HHS i Stockholm är fordonsindustrin den mest konkurrensutsatta, tvingas bli 5 % mer effektiv varje år, och skillnaden inom processeffektivisering, Lean-tänkande, mm gentemot t ex läkemedel är årtionden. Även om kunskapsbranscher som IT gör klokt i att inte ta efter allt rakt av från tillverkande industri, så är flexibla produktarkitekturer ett område där vi har åtskilligt att lära. 

För bilutvecklaren Dr. Ulrich Hackenberg är årtalet 13 ett lyckotal. I läroböcker om ekonomisk historia lär han hamna granne med Henry Ford, efter att i trettio år ha talat för mer eller mindre döva öron i bilindustrin. Tills han en dag fick gehör hos VD:n för Volkswagen. Där trampade man gasen i botten.

På fyra år standardiseras ett fyrtiotal olika modeller av ett tiotal bilmärken (från skogsarbetarens Skoda till advokatens Audi) kring den koncerngemensamma megaplattformen MQB, Modularer Querbaukasten (läser du hellre engelska än tyska så se Wikipedia). Snabbare utvecklingscykler plus stordriftsfördelar i dokumentation, inskolning, supportsystem/diagnostik, reservdelshantering, tillverkning mm är förklaringen till att investeringen förväntas betala sig på bara tre år. Till skillnad från många andra företag beror förbättringarna inte heller på ointresse för komponentsamarbete i utgångsläget, eftersom det fungerade redan innan och det finns en koncernkultur som löser varje sak helst bara en gång men bra.

Före Internets genombrott (ifall någon läsare ännu minns den tiden... ) använde systerföretagens utvecklingsavdelningar Volkswagenkoncernens egen kommunikationslänk till en gemensam komponentförvaltningsdatabas, KVS. Det var inte precis billigt med dagens mått mätt, men väl värt kostnaden.

Nu tar koncernen ett kliv, från gemensamma komponenter på en rad olika plattformar, till en flexibel, varierbar bygglåda och ramverksplattform för alla. Från en plattform per  ”kärnfamilj” av bilmodeller, till en för en hel ”klan”. Samtidigt klarar komponentarkitekturen MQB större skillnader mellan kärnfamiljerna inom klanen.

Hackenberg, numera utvecklingschef för märket VW, har sagt till Reuters och olika branschtidningar att produktarkitektur blivit mer än teknik: ett strategiskt konkurrensverktyg för företagsledningar. Med sin megaplattform visar han att (och hur) det går att få ekonomi i en extremt konkurrensutsatt industri. Konkurrenters kommentarer till MQB har varit lika instämmande som självkritiska (”vi måste ha missat något viktigt”). Det är överflödigt att påpeka att en robust, flexibel arkitektur är navet i effektiv utveckling. Skall man gå in på nyckeltal för komponentbaserad utveckling inom mjukvara så handlar de alltså knappast om gamla vanliga Kloc (kilorader egen kod)...

Alla tekniska produkter har något slags arkitektur - fast olika bra... En enkel indikator är antalet komponenttyper jämfört med en snarlik produktportfölj från branschkolleger. Där brukar svenska lastvagnar vara stjärna i klassen, och en gammal studie från KTH nämnde konkurrenter i sydligare nejder där det gick åt ungefär 10 gånger fler komponenttyper per bil än i Sverige (ett gap var bara förnamnet – faktor tio liknar snarare AB Volvos och J. C. van Dammes stunt ”Epic Split” på YouTube...)

Ett annat men inte helt olika nyckeltal är återanvändbarhet mätt som kvoten Summa möjliga produktvarianter / Summa komponenttyper. M a o hur ”universella” komponenterna blivit, hur många olika sammanhang/komponentkombinationer de klarar att fungera i (användbara kombinationer dvs borträknat de som är omöjliga att leverera resp sälja).

Tänkvärt för Informators läsare är att Volkswagens MQB sammanfallit med en liknande trend, om än långsammare och mindre dramatisk, inom systemarkitektur: från att ha tänkt som ett slags ”komponentdatabas-administratörer” (gemensamma tjänster och komponenter) till att tänka mer som ett mjukvaruhus, i termer av en varierbar software-product line, ungefär som de svenska ”I:na” med sina affärssystem (ERP, CRM, SCM, mm).

Tekniskt sett hakar kvalitetsattribut som förändringstålighet och modifierbarhet alltmer in i fördefinierade, förprogrammerade variabilitetsmekanismer (parameterfiler, konfigureringsstöd, osv). Mer om tänjbara komponenter i en kommande gästblogg.

Milan Kratochvil

konsult, Kiseldalen.com

Huvudförfattare: Growing Modular: Mass Customization ofComplex Products, Services and Software samt UML Xtra Light: How to Specify Your SW Requirements  UML 2 Professional, OCUP Advanced Level (certifikatnivå 3 av 3)

Milan samarbetar med Informator sedan våren 1996 inom modellering, UML, krav, analys, arkitektur och design. Håller f.n. kurser i Arkitektur, i modellering (T2715, T2716), och i februari 2013 höll han också Informators fullsatta Frukostseminarium om användningsfall.