Tre testare från Serendip

Har du någonsin upptäckt något intressant, roligt eller värdefullt av en ren händelse, utan att du aktivt letat efter det? Då har du också upplevt det som med ett fint ord brukar kallas för serendipitet.

Alla är förtrogna med fenomenet, men inte många känner till själva ordet. Serendipitet kommer från engelskan (”serendipity”) där det faktiskt har funnits ända sedan mitten av 1700-talet. Ordet myntades av författaren Horace Walpole och har sin grund i en medeltida persisk folksaga om tre prinsar från Serendip, som är ett gammalt namn för Sri Lanka.

Sagan berättar att kungen i Serendip hade tre söner, som han älskade högt och lät ge den bästa utbildning som fanns. Sönerna uppvisade också goda studieresultat, men kungen hyste ändå en misstanke om att de levt i en alltför skyddad och privilegierad tillvaro, och bestämde sig för att sätta dem på prov. Han erbjöd därför var och en att ta över kungakronan, något som alla tre artigt tackade nej till. Kungen utnyttjade tillfället, spelade sårad, och förvisade sina söner ut ur landet för att de skulle bli tvungna att klara sig på egen hand.

Under sin resa mötte prinsarna bland annat en man, vars kamel hade sprungit bort. De hade visserligen inte sett djuret, men kunde ändå berätta en mängd detaljer för ägaren som att det haltade, var blint på ena ögat, saknade en tand och bar på en gravid kvinna. Ägaren befarade först att de välinformerade männen måste ha stulit kamelen, men efter en närmare förklaring visade det sig att dessa inte använt något annat än observation och slutledning. Baserat på närmast obetydliga tecken såsom fotspår i sanden och bitar av tuggat gräs på vägen, som de råkat lägga märke till, hade prinsarna bit för bit fått hela bilden klar för sig. För sin exceptionella observationsförmåga och kvicktänkthet blev de också belönade och utsedda till kejsarens rådgivare.

Idag brukar ordet användas för att beskriva positiva upptäckter som sker oavsiktligt. Vetenskapens historia är kantad av upptäckter som gjorts på grund av att någon kemist råkat spilla ut eller blanda ihop fel ämnen. Penicillinet upptäcktes som bekant på grund av ett odiskat petriglas med bakteriekulturer i Alexander Flemings laboratorium. När Fleming noterade att inga bakterier fanns i närheten av mögelsvampen, drog han slutsatsen att möglet kunde hejda bakteriernas tillväxt. Teflonet är ett annat exempel på en oavsiktlig uppfinning. Det kom till när en forskare försökte ta fram ett nytt kylmedel till kylskåp. Ämnet visade sig ha särskilda egenskaper, bland annat mycket låg friktion, något som man snart lyckades hitta bra användningsområden för.

Mjukvarutestare är en yrkesgrupp som då och då kommer i kontakt med fenomenet. Det händer när någon upptäcker ett fel utan att medvetet ha letat efter det. Kanske som en sidoeffekt av att ha kört ett förberett testfall, kanske genom att utforska mjukvaran på egen hand. Dessvärre tas sådana fel inte alltid emot positivt. Det finns testare och testledare som närmast betraktar dem som olycksfall i arbetet, något som mest skapar merarbete och extra administration. Om varje fel måste knytas till ett testfall, hur ska man då göra med fel som inte härrör från något testfall?

Alternativet är att byta synsätt och istället försöka dra nytta av serendipiteten. Så sker inom utforskande testning, där testare uppmuntras att testa fritt för att kunna upptäcka viktiga problem. Även sådana som är av den mer oväntade sorten. Genom att testare får möjlighet att observera de små tecknen, kan de komma fram till viktiga slutsatser. Precis som de tre prinsarna från Serendip.

Freddy Gustavsson har arbetat med test och kvalitetssäkring av programvara sedan 2001.

Informator erbjuder flera spännande kurser inom Kravhantering och Testmetodik. Se alla våra kurser inom Krav och Test här